recept på den briljanta soppan

1 schalottenlök
1-2 vitlökskluftor
1 sötpotatis delad i grova bitar
2 cm chilifrukt
1-2 cm färsk ingefära
1 buljongtärning
2 dl kokosmjölk
3 dl vatten
1/2 tsk gurkmeja
sockerärtor delade på tvären
lime
salt och peppar

1. Ha i de första sex ingredienserna i grytan med olja.
2. När det känns klart häller du på nästa tre.
3. Låt det koka upp och sedan sjuda i ca 15 min.
4. Häll på resten!
5. Voila, klart.

Några timmar tidigare denna dag lagade jag en lite för god soppa för att inte bokstavligt talat bli uppslickad från botten av kastrullen. Med andra ord så var den rätt goodtasting som de säger i Amerikat. Det var mitt sätt att fira 1a advent på.

Glögg också.!
Det var gott.

Nu sitter jag här som en annan fjant och har mindre eller snarare större (jämfört med vad kan man undra sig) panik över att julklapparna inte är färdighandlade. Eller ärligt talat ens några stycken. Det är inte så det ska vara när decembermånaden inte ens har hunnit blotta sin allra första ynkliga dag. Det är inte då man ska ha panik. Men så är det, hjärnan (eller möjligen mediesamhället??) är lite i förväg när det gäller den punkten. Dock inte på andra punkter. Eller utropstecken. Eh?

Men nu ska jag titta på Reservoir Dogs (efter några uppmaningar av en god vän).

Kiss och Hugg.
Puss och Kram hette det visst här.

we're from barcelona

Uppkörning och teoriprov är nu bokat och jag inser att alltihop bara är bluff. Inte en chans att jag på något vis skulle vara en del av den vuxna eran på denna planet. Att jag skulle vara tillåten att köra fritt på vägarna, för att inte tala om allt ansvar jag påstås kunna hantera som äldre för att på något vis göra rätt för mig i samhället. Nej jag känner mig mer som Bambi på hal is i den här delen av livet.
Folk flyttar till fjärran länder och här sitter jag, i samma stockholm som för tre år sedan och undrar om jag någonsin kommer bli en sådan där intressant människa som har någonting att berätta.

Det berättar väl det där man kallar framtiden för mig.

Wellwell love is like memories som man brukar säga. Vill säga om man är en glad och djup tjej på 15 jordsnurr som är med i ett band som inte gjorde mer än en låt och dessutom själv inte gjorde mer än att knäppa fingrarna lite ibland för rösten inte var hennes starkaste sida, men där det viktigaste var att bandet hette Vissen Gul Ros. Då säger man så.
Ni förstår. Ja, ni iallafall.

Kram

Imorgon kommer en kär vän hit. Jag är också kär. Tänk om vi varit kära i varandra. Vad lustigt. Men men, hon är nu som vi andra gamla kärringar. Dryckesmyndig och innehavare av internetbank. Snart kommer rynkorna.
Igår fick jag återse min syster igen efter sex månader. Det var ju som vi i lite finare kretsar brukar kalla görkul. Hon var sig lik och det var väl jag med så det var ju bra. När man ligger på samma våglängd. Liksom.
Nu ska jag kila till the man with the big M- just like a urtråkig fastfoodchain. Ja the big M alltså. Äh.
Jag har blivit skadad. Skulle nu trycka på "logga ut" och ser endast "tugga lo"
Jag varnar för att det första tipset i det förra inlägget kan gå överstyr och kan leda till icke-kunskaper inom läsning.

Några tips:

• Har du tråkigt? Gör anagram! Jättekul.
• Använd stora scarfs när det är kallt, fryser du kan du dra upp den över huvudet! Hur bra.
• Börja samla på en servis
• Hål i strumpan? Använd en till ovanpå med hål någon annanstans. Vips, en tjock strumpa utan hål.
• Keso på pannkaka

Allt för idag!