En Blogg

Uppkörning och teoriprov är nu bokat och jag inser att alltihop bara är bluff. Inte en chans att jag på något vis skulle vara en del av den vuxna eran på denna planet. Att jag skulle vara tillåten att köra fritt på vägarna, för att inte tala om allt ansvar jag påstås kunna hantera som äldre för att på något vis göra rätt för mig i samhället. Nej jag känner mig mer som Bambi på hal is i den här delen av livet.
Folk flyttar till fjärran länder och här sitter jag, i samma stockholm som för tre år sedan och undrar om jag någonsin kommer bli en sådan där intressant människa som har någonting att berätta.

Det berättar väl det där man kallar framtiden för mig.

Wellwell love is like memories som man brukar säga. Vill säga om man är en glad och djup tjej på 15 jordsnurr som är med i ett band som inte gjorde mer än en låt och dessutom själv inte gjorde mer än att knäppa fingrarna lite ibland för rösten inte var hennes starkaste sida, men där det viktigaste var att bandet hette Vissen Gul Ros. Då säger man så.
Ni förstår. Ja, ni iallafall.

Kram